Det är något allvarligt fel på min hjärna
Jag blir aldrig frisk
Demonen är min trogna livskamrat
Den stör mig när jag är glad, den stör mig när jag är ledsen
Den förgiftar mitt liv
Jag försöker tänka logiskt, men demonen tar över
Jag är så jävla trött på mitt liv
Önskar jag vore någon annan eller något annat.
Ska hela livet vara så här?
Smärtan tar aldrig slut
Tankarna slutar aldrig att upphöra
Upprepa upprepa upprepa
Jag lyssnar inte på vad jag säger, det går inte in.
Det blir alltid fel enligt demonen
Det där ordet sluddrade jag på och då måste jag säga om hela meningen
Denmonen vill att jag ska förklara allt jag tänker högt i huvudet.
Vem är det som bestämmer i min hjärna?
Inte är det jag alla fall.
Jag försöker att bestämma
Det är en ständig kamp
Terapeuten säger att jag inte ska kämpa
Jag ska bara låta demonen skrika
Jag ska inte bry mig
Men det går inte
Den lurar alltid mig till att bry mig
Den vill att jag ska bry mig
Att jag ska följa dennes regler.
Det är rundgång
och det tar aldrig slut
Jag får lite pauser då och då
Det är snällt av demonen
Den ger mig rast från tortyren
Ska jag vara tacksam för det?