Augusti-september 2018

Du finns här i mitt inre

Hej

Håll käften!

Tankar flödar som blod i gömmet, jag svindlar.
Varför ska du komma här med din existens?
Kärlekskåta drömmar kväver mitt förnuft.
Jag försöker förtränga dig.
Tillåt mig att älska, tillåt mig att sakna.
Jag får inte tänka på dig, för jag har lovat mitt hjärta till någon annan.
Gråten gömmer sig bakom mina ögon.
Snart exploderar mitt inre av trängtan.
Glömma glömma glömma.
Hur ska jag kunna glömma när hjärtat vill något helt annat?
Sommarbrisen halshugger mitt leende.
Ska ja ta alla piller?
Tänk inte, jo du finns här i mitt inre, utan tvekan.

Såhär

Något har brustit i mig

det rör sig här inne

har jag en inbyggd kniv?

kärleksrelationer fortsätter att förpesta mitt liv

hoppet tryter, blodet rinner

saknad, saknad och saknad

ord som blir osagda

kärlek som förblev en fantasi

din mun, dina ögon, din famn

allt det där ville jag ha

 och vill fortfarande.

Petri

Din karaktäristiska huvtröja och på sidan sticker ditt vågiga bruna hår ut över pannan.
Din blick är långt borta.
Jag ser dig på avstånd, du sitter i fåtöljen vid utgången,
jag går dit, för jag vill vara där du är.
Jag sätter mig i fåtöljen bredvid dig,
anstränger mig för att inte verka för intresserad,
förtränger min förtvivlan och mina känslor.
Men jag tittar på dig så ofta jag vågar.
Du är så otroligt fin och du får inte försvinna, du får inte ta ditt liv.
Ditt ansikte, ditt uttryck, dina rörelser, hela ditt väsen är så oerhört vackert och berör mig djupare än du någonsin kommer vilja inse.
Din röst skär i mitt hjärta eftersom jag kanske aldrig mer för höra den igen och till slut kommer jag att glömma den.
Jag ber till gud att du ska lämna din flickvän och inse att du vill ha mig i stället.
Jag vet att det är en ondskefull och självisk tanke, men det är inte så ofta man träffar någon som dig. Jag tror inte du vet hur unik du är.
Du säger att jag inte känner dig, det gör jag inte, men mitt hjärta känner dig och jag kommer aldrig glömma dig.

Fladdrande lunga
kvidande rastlöshetsben
jag-vill-dö- ångest
funderade på att kissa när jag satt i badkaret fyllt med vatten
nu efter en atarax och en stesolid mår jag bättre
men osäkerheten finns där
regnmolnet över mitt huvud
det faktum att livet gör för ont för att egentligen orkas leva.

Nu i denna stund

Kroppen gömmer sig under täcket
jag proppar munnen full av snus
försöker döva min ångest
kudden flagnar av svett
lakanet är skrynkligt och fullt med snussmulor
allt som gör ont finns här inne
jag orkar inte höra människor prata
det finns ingen energi
men jag ska springa i kväll
avstå tvång, du vill bara ont
allt är möjligt eller omöjligt
beror på hur man ser det.

Det är något allvarligt fel på min hjärna
Jag blir aldrig frisk
Demonen är min trogna livskamrat
Den stör mig när jag är glad, den stör mig när jag är ledsen
Den förgiftar mitt liv
Jag försöker tänka logiskt, men demonen tar över
Jag är så jävla trött på mitt liv
Önskar jag vore någon annan eller något annat.
Ska hela livet vara så här?
Smärtan tar aldrig slut
Tankarna slutar aldrig att upphöra
Upprepa upprepa upprepa
Jag lyssnar inte på vad jag säger, det går inte in.
Det blir alltid fel enligt demonen
Det där ordet sluddrade jag på och då måste jag säga om hela meningen
Denmonen vill att jag ska förklara allt jag tänker högt i huvudet.
Vem är det som bestämmer i min hjärna?
Inte är det jag alla fall.
Jag försöker att bestämma
Det är en ständig kamp
Terapeuten säger att jag inte ska kämpa
Jag ska bara låta demonen skrika
Jag ska inte bry mig
Men det går inte
Den lurar alltid mig till att bry mig
Den vill att jag ska bry mig
Att jag ska följa dennes regler.
Det är rundgång
och det tar aldrig slut
Jag får lite pauser då och då
Det är snällt av demonen
Den ger mig rast från tortyren
Ska jag vara tacksam för det?

Hjärnan krampar, stel och svullen pressar den sig mot hjärnans väggar.
Bultar tröstlöst utan verklighetsuppfattning.

Demonen åker karusell, runt runt runt, med piskan i sin hand.
Jag vill rikta en pistol mot hjärnan och trycka av.
Försvinna från mig själv, en gång för alla.

Demonen har infekterat varje liten hjärncell.
Den kontrollerar alla mina tankar, dömmer och avvisar.
Jag är mitt eget fängelse, där en tyrann styr.

Jag har en psykisk inre blödning,
den slutar aldrig att blöda.
Allting i mig längtar om natten.
Jag är en utsvulten varg med ett svart tomrum som aldrig går att fylla.

Rastlösheten, vilsenheten, springandes barfota i en rondell.
Stenen som är för tung för att bära.

Jag onanerar mot en svan, förintar allt som är vackert.
Bär lycktan i nattens skog, med förbundna ögon.